Ordlista

Antiarytmika

Antiarytmika, rytmstabiliserande läkemedel, minskar den elektriska retbarheten i hjärtat och kan därför till viss del förhindra nya flimmerattacker. Behandlingen är förebyggande och det är viktigt att man går på regelbundna läkarkontroller.

Aortastenos

Aortastenos är en förträngning i aortaklaffen. Det är den vanligaste hjärtklaffsjukdomen och beror oftast på åldersförändringar, då klaffseglen blir förkalkade och stela och öppnar sig dåligt.

Artärer

Artärer är blodkärl som går från hjärtat till kroppens organ med syrerikt blod.

Artärblodpropp

Risken för proppar på artärsidan och därmed risk för stroke ökar om man har exempelvis förmaksflimmer eller en klaffprotes inopererad i hjärtat. Andra riskfaktorer för stroke vid förmaksflimmer är hög ålder, tidigare genomgången stroke, högt blodtryck, diabetes, förkalkade kärl och hjärtsvikt. Sedan kan man ha olika ärftliga anlag i blodet för benägenhet att bilda proppar.

Behandling av blodpropp vid graviditet

Venös blodpropp under graviditet behandlas med heparinsubstanser. Behandling med lågmolekylärt heparin (LMH) är bättre än s k ofraktionerat heparin både vad gäller att förhindra ny blodpropp och att utlösa allvarlig blödning. LMH eller ofraktionerat heparin ges i sprutform med dosen anpassad efter patientens kroppsvikt och skall inledas så snart diagnosen venös blodpropp har ställts, eller då misstanke om blodpropp i lungan väckts. Blodproppsbehandling i tablettform kan inte användas under graviditet. Det är däremot inga problem vid amning vare sig med heparin eller med blodförtunnande tablett warfarin.

Behandling vid aortastenos

Klaffbyte kan göras via öppen bröstkorgskirurgi eller via minimal kirurgi via bröstkorgen/hjärtspetsen alternativt via artären i ljumsken. Den kateterburna metod som används vid aortastenos kallas TAVI transcatheter aortic valve implantation eller perkutan aortaklaff implantation. En biologisk klaffprotes buren av en ballongkateter pressas in på den sjuka klaffens plats. Vid mitralisinsufficiens kallas metoden Mitra Clip där läckaget i klaffen åtgärdats med hjälp av ett clips som placeras i klaffen och hjälper till att täta och hålla ihop klaffens delar.

Betablockerare

Betablockerare är läkemedel som skyddar hjärtat mot stresshormoner som adrenalin och noradrenalin som utsöndras genom aktivitet från det sympatiska nervsystemet. Behandlingen motverkar högt blodtryck och är vanligt om man haft kärlkramp (angina pectoris) eller hjärtinfarkt. Betablockerare kan delas upp i selektiva och generella. Selektiva betablockerare binder enbart till β-adrenerga receptorer i hjärta och blodkärl. Andra betablockerare kallas för icke-selektiva och binder till alla subtyper av receptorer.

Blodförtunnande läkemedel

Blodförtunnande läkemedel är läkemedel som minskar blodets förmåga att koagulera eller levra sig. Dessa läkemedel gör alltså egentligen inte blodet tunnare. Antikoagulantia är ett annat namn på dessa läkemedel.

Sedan sextiotalet har warfarin eller warfarinliknande läkemedel varit i stort sätt det enda blodförtunnande läkemedlet "i tablettform" eller liknande, men sedan ett antal år tillbaka finns det ytterligare läkemedel som har en blodförtunnande effekt. Dessa läkemedel går under benämningen NOAK som står för Non-vitamin K antagonist Oral AntiKoagulantia.

Blodförtunnande tabletter kan ej användas vid pågående blödning i nervsystemet, mag-tarmkanalen eller urinvägarna. De bör heller inte användas under en graviditet eller vid okontrollerad blodtrycksstegring. Man är försiktig med behandling även vid tumör eller sår i mag-tarmkanalen eller urinvägarna, tidigare blödning i huvudet, lever eller njursvikt samt om patienten har en ökad fallrisk tex i samband med yrsel, alkoholmissbruk eller svår epilepsi. 

På grund av en ökad blödningsrisk bör preparat innehållande acetylsalicylsyra (tex Trombyl, Magnecyl eller TREO) undvikas under behandling med warfarin. Även vid behandling med NOAK-preparat bör man vara extra försiktig och rådfråga sin läkare när man tar läkemedel innehållande acetylsalicylsyra.

Vid samtidig användning av antikoagulantia och NSAID-preparat (tex Voltaren, Ibuprofen och Ipren) bör man rådfråga den behandlande läkaren.  

Läkemedel som innehåller paracetamol (tex Panodil och Alvedon) kan generellt sätt användas vid tillfällig värk och feber.

I de flesta fall av venös blodpropp påbörjas tablettbehandling direkt, antingen med warfarin eller med något av befintliga NOAK-preparat. Om behandling med blodförtunnande tabletter bedöms som olämpligt är behandling med lågmolekylärt heparin (LMH) i form av sprutor i upp till sex månader ett likvärdigt alternativ som skydd mot blodproppar i ben eller lunga. 

Personer som har förmaksflimmer ordineras ofta blodförtunnande läkemedel för att förebygga risken att drabbas av en blodpropp i hjärnan. Läs gärna mer under avsnittet Förmaksflimmer. Blodförtunnande läkemedel behandlar inte förmaksflimmret men minskar risken för att en propp bildas i hjärtat, som riskerar att följa med blodet ut i kroppen eller upp i hjärnan.

Effekten av blodförtunnande läkemedel varierar mellan olika individer beroende på faktorer som ålder, vikt och njurfunktion. Gällande warfarin spelar även ärftliga faktorer en roll för läkemedlets effekt. 

Effekten av warfarin mäts med jämna mellanrum samt utvärderas med hjälp av laboratorieprovet PK(INR). Man strävar efter att nå ett målvärde på 2,0-3,0. Doseringen av warfarin justeras därför kontinuerligt utifrån dessa värden

För NOAK-preparaten är doseringen standardiserad och några rutinmässiga mätningar av dessa läkemedel behövs därför inte. Dessa doseras en eller två gånger om dagen beroende på vilket preparat som förskrivs samt orsaken till att det ges. 

För att upphäva effekten av warfarin kan vitamin K i kombination med protrombinkomplexkoncentrat (PCC) användas. K vitamin är ett specifikt antidot för warfarin men det tar ca 8 timmar innan den hämmande effekten uppkommer därför ges samtidigt PCC som upphäver effekten av warfarin redan efter några minuter. Även för NOAK  kan PCC användas för att häva den blodförtunnande effekten. Vissa NOAK har även en specifik antidot.

Blodpropp vid graviditet

Vid misstanke om blodpropp vid graviditet används metoder som inte är kontrastmedelskrävande. Ultraljudsundersökning kan utföras, men venröntgen bör undvikas på grund av bestrålning av fostret. För diagnostik av blodpropp i lungan kan lungscintigrafi eller DT – datortomografi användas då stråldoserna för fostret är likartade vid dessa undersökningar. Lägsta möjliga stråldos bör användas.

Blodpropp vid tumörsjukdom

Vid tumörsjukdom har man en ökad risk för venös blodpropp och ofta även ökad blödningsbenägenhet och andra läkemedel som kan försvåra behandlingen. Där finns behandlingsalternativ som till exempel LMH (lågmolekylärt heparin) eller filter i nedre hålvenen. Filter i nedre hålvenen kan läggas in vid hinder mot eller vid allvarlig blödningskomplikation till blodförtunnande behandling. Det utgör ett mekaniskt skydd mot blodpropp i lungan. Filter finns både för permanent och tillfällig användning. Metoden innebär över nittio procents skydd mot blodpropp i lungan. Långsiktigt finns det dock en ökad risk för uppkomst av nya blodproppar nedanför filtret.

Blödningar

Om du drabbas av någon form av blödning kan det bli aktuellt med extra kontroll av vissa blodprover för att säkerställa behandlingen. Blödningar som uppstår i form av blod i urin, avföring, blodig upphostning, blodiga kräkningar eller svår ovanlig huvudvärk eller någon annan blödning som inte avstannar bör du omedelbart söka hjälp på akutmottagning. Vid yttre påverkan som trauma mot huvud eller buken ska du även söka hjälp akut så man kan kontrollera att det inte uppstått en inre blödning. Är du kvinna i fertil ålder kan menstruationsblödning bli kraftig vid behandling med blodförtunnande läkemedel.

Digitalis

Digitalis, digoxin, som även finns i grobladsväxten digitalis, används framförallt på indikationerna snabba förmaksstyrda hjärtrusningar. Det verkar genom att binda till och hämma natrium-kalium-pumpen som transporterar kalium in i och natrium ut ur hjärtmuskelcellen. Effekten blir att kraften i hjärtslagen ökar och att hjärtmuskeln arbetar mer ekonomiskt (ökad minutvolym), syreförbrukningen minskar och vilopulsen blir långsammare.

Förebyggande av blodpropp

Förebyggande (profylax) av blodpropp. Risken för venös blodpropp ökar i samband med operationer och blodproppsförebyggande medicinering ges därför ofta till riskgrupper i normalfallet under 7-10 dagar. Förebyggande behandling i upp till 30 dagar används vid ingrepp som är förenade med hög risk för venös blodpropp såsom cancerkirurgi och stora ortopediska ingrepp, samt hos personer med flera riskfaktorer eller tidigare blodpropp. Profylax kan också bli aktuell om patienten är stillaliggande på grund av akut medicinsk sjukdom.

Förebyggande behandling av venös blodpropp vid graviditet ges till kvinnor med tidigare venös blodpropp, venös blodpropp under aktuell graviditet samt de med kända riskfaktorer. Vanligen ges heparin i sprutform. Blodförtunnande behandling i tablettform kan inte ges under graviditet på grund av risk för fosterskador och blödningar.

His-ablation

His-ablation innebär att förbindelsen mellan förmak och kammare bränns bort. Behandlingen kan ibland erbjudas till dem som inte kan elkonverteras eller kontrolleras med läkemedel och man behöver då en permanent pacemaker. Den oregelbundna hjärtrytmen försvinner eftersom pacemakern styr takten. Flimret finns dock kvar och patienten får fortsätta att ta blodförtunnande medel.

Hjärtats lilla kretslopp

Kallas även för lungkretsloppet. Hjärtats högra kammare pumpar blodet till lungorna genom lungartärerna. Blodet fylls på med syre i lungorna och gör sig då av med koldioxid. Det syresatta blodet går tillbaka till hjärtat genom lungvenerna och fortsätter sedan till vänster kammare. Hjärtats lilla kretsloppär ett lågtryckskretslopp till skillnad från det stora kretsloppet som är ett högtryckskretslopp.

Hjärtats stora kretslopp

Den blodcirkulation med syrerikt blod som pumpas ut från hjärtats vänstra kammare, genom aorta och artärerna och når kapillärnät ute i kroppen kallas stora kretsloppet. Där transporteras syre och näringsämnen ut i vävnaderna, medan avfallsprodukter från ämnesomsättningen tas upp av blodet.

Hjärtklaffar

Hjärtklaffar består av två fickklaffar, aorta och pulmonalisklaffarna samt två segelklaffar, mitralis, två klaffsegel, respektive tricuspidalisklaffarna, tre klaffsegel. Aortaklaffen är belägen i vänster kammares utflödesdel och är den klaff genom vilket blodet lämnar hjärtat på sin väg ut i det stora kretsloppet. Pulmonalisklaffen finns i höger kammares utflödesdel och härigenom passerar blodet på sin väg in i det lilla kretsloppet. Mellan vänster förmak och kammare finns mitralisklaffen. Tricuspidalisklaffen sitter mellan höger förmak och kammare.

Isotopundersökning av hjärtat, myokardscintigrafi

Till skillnad från en vanlig röntgenundersökning sker en scintigrafisk undersökning med hjälp av en isotop. Isotopen sprutas in i en ven i armen och är bunden till ett läkemedel som är specifikt för hjärtat. Myokardscintigrafi, även kallad hjärtscintigrafi, är en förfinad undersökning för bedömning av kranskärlssjukdom. Genom att granska bilder av hjärtat tagna med en gammakamera kan man bedöma hjärtmuskelns egen genomblödning, hjärtats storlek och pumpförmåga.

Koagulation

Koagulation är en serie reaktioner som medför att blodet omvandlas från flytande till en geléliknande massa. I koagulationsprocessen samverkar de minsta cellerna i blodet, trombocyterna (blodplättarna), med ett stort antal blodproteiner. Koagulationen är kroppens sätt att klara och hindra blodförlust, men om koagulationsprocesser sker utan skada eller blödning kan hälsan hotas genom risk för bildning av blodproppar och måste därför regleras.

Lungvensablation

Vid lungvensablation isoleras den vävnad i förmaken som avger de impulser som startar förmaksflimret. Ingreppet görs via ljumsken och personen är vaken under ingreppet men lugnande och smärtstillande mediciner ges. Redan dagen efter kan patienten skrivas ut och inom några dagar återgå till vardagssysslor och arbete. Ingreppet är numera ett rutiningrepp som utförs på flera sjukhus i landet och chanserna att besvären med förmaksflimmer försvinner eller minskar är stora. Ju tidigare en ablation görs, dvs innan flimret hinner bli mer ihållande, desto bättre är resultaten. 

MAZE-operation

MAZE-operation är sista behandlingutvägen för förmaksflimmer. Bröstkorgen öppnas, hjärtat stannas och cirkulationen upprätthålls med hjärt- lungmaskin och man bränner eller fryser in ett mönster på förmaket som skall tvinga de elektriska pulserna att ta en viss väg (eng. maze = labyrint). Förmaksörat (sk. left appendage) opereras bort för att förhindra framtida proppbildning. Maze-operation är som alla hjärtoperationer ett stort ingrepp. Man behöver vistas på sjukhus minst en vecka och är tillbaka i arbete först efter flera månader.

Missbildning av klaffar

Vid missbildning av klaffar kan klaffen anläggas med två fickor eller kuspar istället för tre, d.v.s. bicuspid aortaklaff. Aortaklaffens öppningsyta kan vid stenosering minska från cirka tre kvadratcentimeter till under en. Symtom på detta är nedsatt kondition, andfåddhet, yrsel och kärlkramp. Ett allvarligt symtom är svimning i samband med ansträngning.

Naturläkemedel och blodförtunnande läkemedel

Då det finns få studier på hur naturläkemedel och hälsokostpreparat fungerar tillsammans med blodförtunnande läkemedel avrådes du från denna kombination.
 

NOAK (Non vitamin-k beroende Oral AntiKoagulantia)

Blodförtunnande läkemedel som används för att förebygga och behandla blodproppar. Kallas även antikoagulantia.

Näsblödningar

Vid näsblödning, sätt dig ner, luta huvudet bakåt och kläm hårt över näsroten i cirka tio minuter och sug på en isbit. Skulle det inte hjälpa uppsök närmaste akutmottagning eller kontakta din sköterska på mottagningen för råd.

Stroke

Stroke eller slaganfall, är ett samlingsnamn på hjärninfarkt och/eller hjärnblödning med bestående symtom. En hjärninfarkt kan i vissa fall behandlas med blodproppslösande läkemedel som ges intravenöst och följer med blodströmmen till hjärnan så att proppen upplöses. Vid en blödning behöver man istället få stopp på blodflödet. Vikten av en snabb korrekt diagnos är därför helt avgörande för att inte förvärra skadorna.

Stödstrumpor/kompressionsstrumpor vid blodpropp

Om du behandlas för blodpropp i benet är det viktigt att använda en kompressionsstrumpa, detta för att förhindra posttrombotiska besvär. En knälång kompressionsstrumpa klass 1 bör utprovas i samband med akutbesöket och ska användas dagtid den första månaden. Därefter rekommenderas du att använda kompressionsstrumpa klass 2 och dessa bör du sedan använda minst sex månader och helst ett år eller längre om besvär kvarstår. För att underlätta vid påtagning av strumporna kan du använda gummihandskar, det ger ett bra motstånd och du kan lätt föra upp strumporna. Om du drar på strumporna är risken stor att kompressionstrådarna brister och strumpan förlorar sin kompression. Strumporna går att maskintvätta i 95°. Kompressionsstrumpor rekommenderas även efter avslutad behandling i samband med längre stillasittande och vid längre flygresor.

Symptom på propp i lungan

Vid en propp i lungan är symtomen ofta ospecifika. Patientens egen berättelse räcker därför inte för att ställa en diagnos men den bör väcka en misstanke hos den behandlande läkaren. Akut svikt av höger hjärthalva är en allvarig komplikation vid stor blodpropp i lungan. Vid blodpropp i lungan är det dessutom vanligt med laboratoriemässiga tecken på hjärtpåverkan. Hos cirka en tredjedel av patienterna med blodpropp i lungan ses även förändringar på EKG. Med lungröntgen kan man nästan aldrig diagnostisera blodpropp i lungan. Undersökning är dock viktig för att utesluta annan orsak till symtomen, som hjärtsvikt, luft eller vätska i lungsäcken. För att diagnosticera en lungemboli görs lungscintigrafisk undersökning eller skiktröntgen (datortomografi) med kontrast.

Tryckbelastning i kammare

Tryckbelastning i kammare – stenoser i mitralis respektive tricuspidalisklaffarna ger upphov till tryckbelastning i vänster respektive höger förmak, stenoser i aortaklaffen ökar trycket i vänster kammare och en pulmonalisstenos ger förhöjt tryck i höger kammare. De klaffar som oftast drabbas är vänster hjärthalvas klaffar och då framför allt i form av det som kallas aortastenos eller mitralisinsufficiens. Aortastenosen ger på grund av ökat tryck en belastning av vänster kammare som till att börja med ger en väggförtjockning i kammaren. Så småningom ger hjärtat upp sina kompensationsförsök och vänster kammare ökar i volym, dilateras. Detta tillstånd leder till hjärtsvikt.

Undersökning av venös blodproppsjukdom

Det räcker inte med att göra en vanlig läkarundersökning för att undersöka blodproppar utan man måste göra mer omfattande undersökningar med till exempel röntgen eller ultraljud. Venös blodpropp i benet diagnostiseras med venröntgen eller ultraljudsundersökning och blodproppar i lungan med datortomografi (DT) eller lungscintigrafi. Om man misstänker en propp i benet undersöks först båda benen och läkaren jämför benen avseende omfång, temperatur, färg och pulsationer. Vid misstänkt propp i lungan bedöms andning, hjärtrytm och andningsljud samt tecken på hjärtbelastning som bensvullnad och svullna halskärl. Vid venös blodproppssjukdom hos personer under 50 år utan utlösande faktor kan man utföra blodlevringsutredning för att fastställa ökad blodproppsbenägenhet som har betydelse för behandlingens längd och risk för återinsjuknande. Kontrastmedelsförstärkt DT kan användas även för att diagnosticera blodproppar i centrala vener i bröstkorgen, buken och i hjärnans vener, samt för att kartlägga om annan sjukdom föreligger samtidigt med venös blodpropp. Som utgångsvärden inför behandling analyseras blodvärde, vita blodkroppar, blodets leveringsförmåga, inflammationsprover samt njur- och leverfunktion.

Vener

Vener är blodkärl som går till hjärtat från kroppens organ med syrefattigt blod.

Venös blodpropp

Om proppen bildas i det venösa systemet kan det leda till propp i benet som ger svullnad eller proppar i lungorna vilket bland annat leder till andnöd. Läs mer under Blodproppar. Venös blodpropp i benet drabbar 160-200/100 000 individer per år medan blodpropp i lungan drabbar 75-100/100000 individer per år – symptomen är oftast svullnad samt smärta i vaden eller benet i vila eller vid belastning – I uttalade fall tillkommer allmänna symptom som feber. Vid undersökning finns skillnad i omfång vid jämförelse av benen liksom svullnad och rodnad, värme- och konsistensökning samt ömhet över det drabbade kärlet. Ultraljud är förstahandsmetod vid diagnostik av venös blodpropp i benet men kan behöva kompletteras med venröntgen (flebografi). Undersökningen kräver ej kontrastmedel och är okomplicerad, smärtfri och kräver inga föreberedelser. Vid venröntgen avbildas djupa vener från foten upp till ovanför ljumsken med hög säkerhet. Kontrastmedel tillförs genom punktion av venerna på fotryggen. Metoden kan inte användas vid infektion vid punktionsstället, kontrastmedelsöverkänslighet och nedsatt njurfunktion.

Vid sjukdom

Vid feber och tillfällig värk rekommenderas paracetamol som Alvedon eller Panodil. Vissa övriga typer av smärtstillande läkemedel är olämpliga på grund av ökad blödningsrisk och vid vissa tillfällen kan utsöndringen av läkemedlet försämras och på så sätt öka blödningsrisken.

Ögonblödningar

Vid ögonblödning utan synpåverkan kan du avvakta men försök att ta det lugnt och undvik överansträngning. Skulle du uppleva en synpåverkan bör du uppsöka närmaste akutmottagning.

Östrogenbehandling och blodpropp

Kvinnor som haft venös blodpropp eller förekomst av venös blodpropp i släkten avråds från p-piller som innehåller östrogen samt östrogentillförsel i klimakteriet.